The new Guys - Kapitel 1

 
Pappa drog mig igenom sjukhuset. Något är fel, jag vet det. Jag kunde se hur svettet rann från hans hår linje och ner, eller var det tårar? Pappa rusade till receptionen och kollade storögt på kvinnan bakom disken. 
"Kelly Hampton!?" Mamma? Vart är hon? Är hon här, varför?
"Rum 315. Andra våningen." Pappa nickade och började dra i mig igen. Varför sa kvinnan mammas namn, varför ska hon ens vara här? Varför drog pappa ut mig från klassrummet och in till hans bil.
Vi steg in i hissen och dörren stängdes direkt efter. Jag kunde se hur pappa skakade och jag kunde höra hur han snyftade. 
"Pappa?" Sa jag tyst men han hörde mig klart och tydligt. 
"Ja Melissa?" Hans grepp om min hand hårdnades.
"Vad gör vi här?" Jag kunde känna hur han slutade andas, allt stoppades. Allt utom hissen. 
"Öm, mamma har varit med i en olycka, men hon kommer att klara sig." Han log, men det var inte ett naturligt leende, det var fejk. 
Vad var det för olycka? Hade hon tappat mjölk över hela golvet igen?
"Vad för olycka pappa?" Ännu en gång blev det stelt mellan oss, tystnad.
"Melissa, din mor har varit med i en bilolycka. En svår en, men hon kommer att klara sig." Ett ringande ljud lät och dörren till hissen öppnades. Hallen var tom och det var bara våra andetag som lät. Jag hade börjat gråta, mamma var illa. Pappa tog tag i min hand igen och drog mig in till mammas rum där hon låg med slangar igenom munnen och in i armen. Jag flämtade till och kollade länge på min mor som nu kämpade för liv och död. 
-
Jag och pappa satt i varsin stol framför mamma. Vi hade inte sagt något till varandra under en lång tid, det var bara ljudet av mammas puls på maskinen bredvid mig som lät. Jag tog chansen och tog tag i mammas hand. Jag kramade om den mjukt och jag kunde känna hur kylan från hennes hand smittades på min. 
"Jag älskar dig mamma, förlåt för att jag var elak mot dig idag när jag inte ville ha kjol på mig. Jag hoppas att du vaknar snart." Jag pussade hennes hand och ett ringande ljud lät högt in i mina öron. Jag vände blicken mot skärmen där det hade varit streck som gick upp och ned, men nu var den bara rak. Greppen om min mammas hand släpptes när någon drog ut mig från rummet. Det var en av doktorerna som hade rusat in, varför vet jag inte. Men jag kunde se hur pappa grät.
Vi satt och väntade länge på "beskedet" som doktorn sa. Mannen som tidigare hade pratat med pappa kom ut igen. Pappa ställde sig upp och torkade sig under ögonen.
"Jag beklagar, hon var för svag." Han la en hand på pappas axel men det varade inte länge förens pappa föll ner på golvet, gråtandes. Mamma var död. Jag skrek högt och föll ner bredvid min far. Min mamma var verkligen borta. 
"Mrs. Hampton!" Jag hoppade till och märkte då att jag hade somnat mitt i Mrs. Rileys lektion, helvette, jag är död nu.
"Förlåt Mrs. Riley!" Hela klassrummet ekades av skratt, det kändes så i mitt huvud i alla fall. 
"Ursäkten godtas men kvarsittning i en vecka." Jag suckade högt och nickade.
"Nå, vart låg jag innan Mrs. Hampton här började snarka? Jo, vi har två nya pojkar som är på väg till detta klassrum." Nej, inga mer killar! Missförstå mig inte jag gillar att dejta, speciellt min pojkvän men jag har inte tid nu när jag måste fokusera att komma bort från Bradford och in till London. Mina tankar avbröts när dörren slogs upp och rektor Lewis kom in detsamma med de två nya killarna. Han skickade över de till Mrs. Riley och stängde dörren igen.
"Nå klassen, det här är de två pojkarna jag pratade om. Jag ska låta er presentera er." Hon backade bak och satte sig bakom sin bänk. Den ena killen med en slinga på toppen av hans hår tog ett steg fram och harklade.
"Jag heter James Craford, är 18 år gammal. Har bott i Bradford hela mitt liv." Han backade bak och sedan steg den andra killen fram med lockigt hår. Jag fick ögontakt med honom men slet bort blicken för att inte göra stunden mer pinsam.
"Jag heter Harry Styles, är också 18 år men har bott i Cheshire Holmes Chapel tills nyligen då jag bor med James här." Han backade bak och Mrs. Riley ställde sig upp.
"Nå, James du kan sätta dig bredvid Courtney." Jag vände mig bak för att kolla på Courtney, eller bitchen som jag, Camille och Niall kallar henne för. En stor kroppsbyggnad täckte utsikten. Det var Harrys kroppsbyggnad. Han slog sig ner bredvid mig och lukten av rök fyllde mina näsborrar och jag började hosta hysterisk.
"Mrs. Riley, jag tror Melissa här försöker smitta oss alla. Täck för munnen jag vill inte få tönt sjukan." Jag sneglade på Courtney. Tönt sjukan? Var det de bästa hon kunde komma på. Jag börjar tro att hon har tönt sjukan nu när hon kom på det.
"Ursäkta rök lukten." Jag kollade på Harry som nyss hade bett om ursäkt.
"Nej, det var inte det. Jag bara..." Jag han inte prata klart innan han räckte över hans hand.
"Harry Styles." Jag log smått och tog tag i hans varma hand.
"Melissa Hampton. Tjejen som har tönt sjukan." Han skrattade lätt och jag fick ännu en gång ögonkontakt med hans emerald gröna ögon. Jag drog bort min hand och vände blicken åt Mrs. Riley som babblade om hennes sons katt som rev sönder hennes blomgardiner men jag kunde känna hur Harrys blick borrade sig igenom min kind. 
-
Ljudet av klockan lät och jag ställde mig raskt upp för att rusa ut ur klassrummet men lyckades självklart inte då jag tappade mina böcker rakt framför Harry. 
"Oj, förlåt!" Jag tog tag i mina böcker och log mot honom för att sen rusa ut ur klassrummet.
Jag sprang mot mitt skåp men krockade med Rob.
"Hey, varför så bråttom?" Jag skrattade och kysste honom mjukt på läpparna.
"Vadå bråttom?" Jag såg hur Camille och Niall kom ut ur klassrummet.
"Öm jag måste gå, men vi ses väll vid lunch?" Rob nickade och jag styrde mina steg mot mina bästa vänner. 
"Camille!" Hon vände sig om och log.
"Hej, vad har hänt?"
"Två nya killar har börjat Camille och en av de kunde inte sluta stirra på mig!" På något sätt fick jag panik över att Harry inte slutade stirra på mig. Tänk om Rob får reda på det? 
"Åh, vart är de?" Camille kollade runt i korridoren för att se om hon såg de två nya killarna.
"I alla fall, vad är det för fel med det?" Niall som är en kille vet självklart inte vad det är för fel med det.
"Niall, Rob är inte den sortens killen som låter mig prata med killar. Du har tur att han låter mig prata med dig." Niall himlade med ögon och knuffade lätt på Camille.
"Kan du sluta leta efter dem, du kommer aldrig hitta dem."
-
Jag steg in i klassrummet där kvarsittningen skulle vara. Alla hade gått hem medan jag var på väg till min första kvarsittning. Mrs. Riley satt på sitt bord och läste en bok.
"Prick i tid Mrs. Hampton, jag är imponerad." Jag log och satte mig vid ett bord som var tomt. Det var bara jag och två andra tjejer där. Jag drog fram min historie bok och började läsa men mitt läsande avbröts när lukten av rök och parfym fyllde klassrummet. Jag drog blicken från boken upp på personen som var på väg till mitt bord.
"Melissa?" Han kom ihåg mitt namn, inte många nya gjorde det. Men har var inte många, han var en.
"Hej." jag vinkade och han satte sig ännu en gång bredvid mig. 
"Varför sitter du i kvarsittning? Du verkar inte vara en sådan "badass" som folk kallar det" Jag skakade på huvudet och stängde igen min bok.
"Jag somnade i lektionen. Vad gör du i kvarsittning? Du började ju idag." han skrattade smått och lekte med sina fingrar.
"De såg mig röka utanför byggnaden." Det påminde mig om den starka lukten av rök.
"Hur kan du röka?" Han skrattade ännu en gång och kollade ner på min bok.
"Hur kan du läsa en sådan tråkig bok?" 
"Jag vill lära mig." Han nickade och lutade sig bak i stolen.
-
"Så innan ni går så har jag bestämt att ni ska göra ett grupp arbete. Gabriell och Sarah blir tillsammans och sedan Harry och Melissa. Ni ska skriva om den Industriella revolutionen. Lycka till." Jag gick ut ur klassrummet men blev indragen när någon drog mig i armen.
"Vart ska vi plugga någonstans? Hos dig eller mig?" 
Första kapitlet ute! vad tycker ni?
Känner att den var lite tråkig men tro mig mer drama kommer sen.
Stay tune lovies! <3